Hur Spelar Man Anden I Glaset?
Anden i glaset Anden i glaset är ett seans- spel där man genom att tillkalla andar får svar på frågor på en spelplan med bokstäver och siffror. Ett glas värms och åker mellan bokstäverna och bildar ord. Man spelar med ett litet glas och börjar med att rita upp alfabetet på en stor kartongbit eller liknande.1-9, A-Ö samt ja, nej och vet inte.
Man ska även ha en startring och en klarring. Samtliga ska ha en ring runt sig, ritat efter glaset. Se bild. Intill spelplanen sätter man ett eller fler värmeljus. Man brukar börja med en liten ceremoni där man tillkallar anden. Man sitter då i ring med hållna händer och säger: “vi kallar dig ande, vi hälsar dig ande”.
Den första spelaren värmer sedan glaset över värmeljuset, viskar sin fråga och ställer glaset på start. Nu ska alla spelare sätta ett finger på glaset väldigt löst.
Glaset bör nu ge svar på frågan och avsluta rundan genom att gå till klarringen.Ställ aldrig frågor om anden eller döden.Avsluta med att tacka anden.
Contents
Hur gör anden i glaset?
Ungefärligt tillvägagångssätt – På ett stort papper ritar man upp A till Ö, 0 till 9, Ja, Nej och Vet inte samt Start och Slut, Glaset tas fram och värms upp-och-ner över en värmekälla, såsom ett ljus av något slag. Om utövaren/-na har för mening att få kontakt med ett övernaturligt väsen kan seansen inledas med att en deltagare håller glaset mot munnen och frågar om det finns en vänligt sinnad ande i rummet.
Näytä koko vastaus
Kan man göra anden i glaset själv?
Om du har spelat anden i glaset någon gång vet du att det kan vara riktigt läskigt att se glaset röra sig utan att någon deltagare tycks tippa glaset. Dessutom verkar alla svaren vara rätt. Att ge sig in i leken är inte en ovanlighet under halloween, men det finns givetvis några saker att tänka på.
– Min personliga tro är att när vi bjuder in andarna så verkar de genom de verktyg som finns. Det som man bör tänka på är att man aldrig vet vem man får svaren av. Det kan vara en ande som inte har gått in i ljuset, berättar Andreas Österlund, medium i tv-programmet “Det okända”, för Nyheter24, Men Adrian Parker, parapsykolog och professor i psykologi vid Göteborgs universitet, är inte lika övertygad.
– Absolut får man ett meddelande – om en försöker tillräckligt länge, men att det handlar om en ande är tveksamt. Det talar till sunt förnuft att det inte är så, säger han till Nyheter24. Och även bland de troende finns det skepsis inför leken. Enligt mediumet Andreas Österlund finns det bättre sätt att kontakta andar.
Där råder det delade meningar om det är farligt. Min egna åsikt är att om man vill kontakta andarna är det bättre att göra det genom en seans, meditation eller ett annat spirituellt verktyg där man kan få bekräftat vem man kommunicerar med, säger Andreas Österlund. Enligt de som tror på andar är det särskilt viktigt att ta farväl av anden innan man avslutar leken.
Detta ska ske genom sektionen “Goodbye”. Andreas tackar själv alltid andarna för kontakten innan han avslutar seans. Bildkälla “Andarna kan stanna kvar” – Faran med ouija är att man tar vara på budskap av mörkare natur, och glömmer man att säga adjö kan andarna stanna kvar efter spelet. Om andarna stannar kvar kan det bli en hel del obehagliga upplevelser. Andreas Österlund har själv besökt flera familjer som har utsatts för andeaktiviteter efter att något har spelat anden i glaset.
- An utlösa en psykos Adrian Parker, professorn i psykologi som alltså inte är helt övertygad om att det verkligen är andar som talar med oss, håller med om att det kan vara farligt.
- Särskilt om man ställer frågor om hur länge man ska leva, eller om någon kommer mörda någon annan, kan det ta fram rädsla och oanade sidor hos deltagarna,
Rädslan och ångesten kan ge en stress som, i teorin, kan utlösa en psykos hos de som redan är benägna. – Men det kan vissa personer få av vilken överväldigande stressituation som helst. Av att röka hasch eller bara sätta sig i gruppterapi kan utlösa det hos vissa personer.
Men vi kan undvika mycket, men kan inte undvika alla stressmoment i livet, säger Adrian Parker och fortsätter: – Men det är klart att man ska avråda någon som är känslig från att leka anden i glaset. Professorn: “Man kan inte utesluta att det ibland händer märkliga saker” Och även om anden i glaset talar mot all forskning och sunt förnuft finns det ju något kittlande med det.
Och mediet Andreas Österlund menar att glaset absolut kan röra på sig av sig själv. – När jag spelade första gången som tonåring blev det flamsigt mellan dem som deltog och folk började själv styra glaset. När det är på riktigt är det påtagligt, då glaset kan röra sig själv.
Men det är olika från gång till gång. Adrian Parker vill heller inte utesluta att det finns andra förklaringar. – Man ska alltid utgå ifrån att det finns en normal förklaring – ofta läser folk in i svaret och tolkar det som en bekräftelse medan det egentligen bara är en bra gissning. Man ska inte utesluta att det ibland händer det märkliga saker, men det är inte så vanligt, berättar Adrian.
– Då kan förstås inte utesluter att det kan vara någon i gruppen som har en synsk förmåga, men detta är lite långsökt, förklarar Adrian för Nyheter24. Har du lust att se någon annan ge sig in i leken? Youtubern Felicia Bergström provade i somras och hon blev så rädd att hon, enligt egen utsago, sket ner sig.
Näytä koko vastaus
Var kan man köpa anden i glaset?
Anden i glaset – Katarina Genar – inbunden (9789163876622) | Adlibris Bokhandel.
Näytä koko vastaus
Hur fungerar glas?
Glastillverkning – Det viktigaste vid glastillverkningen är smältningen. Vid 1 400—1 550 grader smälts alla råvarorna samman i en glasugn och bildar en flytande glasmassa. Massan får sedan kallna till en arbetstemperatur på mellan 1 050 och 1 200 grader.
Då kan glaset formas genom blåsning, pressning, centrifugering och gjutning – innan det kyls ner och blir fast i formen. I varmt tillstånd är glas mjukt och formbart – när det är kallt är det sprött och skört. Handgjort glas görs av ett helt arbetslag och det viktigaste verktyget är glasblåsarpipan. Maskintillverkat glas gjuts i en form och blåses upp med kompressorluft.
Dagens glasindustri har tre produktområden: planglas som fönsterglas, isolerrutor, säkerhetsglas och bilglas; förpackningsglas samt hushålls- och prydnadsglas, så kallat konstglas.
Näytä koko vastaus
Vad är Anden i flaskan?
Handling – En fiskare hittar en flaska i sitt nät, och när han öppnar den kommer en väldig ande ut ur den. Anden är vred för att han har varit instängd i flaskan så länge och berättar att han därför tänker döda fiskaren. Fiskaren överlistar dock anden genom att säga att han inte tror att en så stor ande verkligen får plats i en liten flaska, varpå anden förtörnat flyger in i flaskan igen för att visa att det går, och fiskaren är då inte sen att försluta flaskan igen.
Nu får anden böna och be för att bli utsläppt igen och fiskaren släpper ut honom först när han har lovat att inte hämnas. Anden avser i stället att belöna fiskaren och för honom till en sjö, vars fiskar fiskaren sedan tar till kungen. Fiskarna är förtrollade, vilket leder till att fiskaren får visa kungen vägen till sjön.
Väl där kommer kungen att spela huvudrollen i nästa saga i Tusen och en natt, Förstenade prinsen och brokiga fiskarna.
Näytä koko vastaus
Hur känner man andlig närvaro?
Hur vet man att en ande är nära? Andevärlden har många sätt att visa på sin närvaro. Innan du har öppnat upp och kan kommunicera direkt med din guide eller känna av energier så får du andra tecken på att en ande är nära. Det är vanligt att de besöker oss i drömmar och vill förmedla budskap.
- Du kan få telepatiska tankar från din vän i andevärlden som vill berätta något för dig.
- Försöka att lita på att det är en sann kommunikation.
- Du kan känna av energier, en närvaro från andevärlden.
- Ett mycket vanligt tecken är att andevärlden kommunicerar genom husdjuren,
- Djur har ofta lättare än människor att se att någon från andevärlden är på besök.
Om katten eller hunden verkar känna av anden då är det ett besök. Andevärlden kan få elektriska apparater som TV:n och datorn att störas, startas och stängas av. Tända och släcka lampor och få dem att flimra. De kan skicka ett favoritnummer, ett nummer som betyder något speciellt eller ett som upprepar sig som ett tecken till dig.
- Det är inte ovanligt att saker i hemmet försvinner, välter, rasar eller plötsligt byter plats.
- Dofter är ett sätt för andevärlden att väcka dina tankar på en specifik person som gått bort eller något minne som vill berätta något för dig.
- Fysiska sensationer som att man får gåshud, känner rysningar, kyla, värme eller ett inre lugn är också andra sätt andevärlden arbetar på.
Detta är några exempel på hur andevärlden kan visa sig för oss. Var bara öppen för olika tecken och så kommer de till dig! : Hur vet man att en ande är nära?
Näytä koko vastaus
Är glaset fullt?
Kim Lindqwister: Publicerad: 3 oktober 2007 Uppdaterad: 10 mars 2011 Mitt namn är Kim Lindqwister Ålder: 26 år. Skriver maniskt varje dag för att få lufta och bli av med alla knutar i huvudet.Har förstått att berätta om dem muntligt förmodligen inte gagnar någon. Jag är glad att jag inte är en av dem som har ett överflöd av saliv, ni vet dem som spottar i ens ansikte mitt i vart och vartannat ord så att lyssnaren får, så diskret som möjligt, torka sig med tröjärmen titt som tätt.
Jag är snarare tvärt om. Jag har till exempel ingen som helst förståelse för smörgåsar utan smör eller liknande smet. Smetet har två funktioner: att hålla fast osten och att safta upp brödet. Detsamma gäller dryck. Jag blev lycklig så att jag grät när jag för första gången besökte “Pizza Hut” och upptäckte att de har kannor med läsk.
Kannor! Kommer ni ihåg när ni var var små och åt middag hos en kompis och kompisens föräldrar bara hällde upp halva glaset med mjölk? Vad var det med det? Som om jag var för liten att hantera ett helt glas, att risken var för stor att jag skulle spilla ut det.
Näytä koko vastaus
Hur gör man för att få kontakt med andar?
Hur blir du mottaglig för andar? – När du vill skapa kontakt med andevärlden så öppnar du upp en kanal till andra sidan för att ta emot budskap. Kontakt kan naturligtvis ske spontant. Men för de allra flesta personer får man öva och träna upp den förmågan.
Näytä koko vastaus
Vad består glaset av?
Glasindustrin, en miljöbov? – Glas tillverkas av tre huvudråvaror, nämligen sand (kiseloxid), soda (natriumkarbonat) och kalk (kalciumkarbonat). Av dessa tre är det sanden som är själva glasbildaren, det ämne som bygger upp glaset. Sodan sätts till för att sänka smälttemperaturen och förenkla processen och kalken tillsätts för att stabilisera glaset.
Man kan göra glas bara av sand – rent kvartsglas – men då krävs temperaturer över 2000 o C för att smälta det. Så höga temperaturer är både dyra och besvärliga att åstadkomma. Genom tillsats av flussmedel, till exempel soda, sänker man vanligtvis smälttemperaturen till mera hanterliga 12-1400 grader. Genom att välja andra flussmedel eller genom att variera förhållandet mellan sand och soda kan man välja nästan vilken smälttemperatur som helst.
Många av de fasta ämnen vi har runt omkring oss består av kristaller. En kristall är en välordnad struktur där ämnets atomer finns på bestämda platser. När en kristall smälter bryts ordningen och i en vätska kan atomer och molekyler flytta sig hur som helst.
I sin innersta struktur ser glas ut som en vätska – atomer och molekyler ligger huller-om-buller utan någon riktig ordning. Men vid rumstemperatur kan de inte röra sig i förhållande till varandra. Glas är ett fast material vid rumstemperatur, men det består inte av kristaller. Kvarts, sand, sten, de vanliga metallerna och de flesta mineraler består däremot av kristaller och det finns alltid en risk att den smälta sanden i glassmältan bildar kristaller när den stelnar.
Om den gör det så blir det inte glas utan ett annat material. Därför måste man tillsätta stabilisatorer till glaset, ämnen som gör att det flytande glaset inte bildar kristaller när det stelnar. Den billigaste, och därför vanligaste, stabilisatorn är kalk.
Med olika tillsatsämnen, ofta metalloxider, kan man färga glaset, man kan ge det speciella egenskaper som till exempel extra glans och lyster, man kan göra det tyngre eller lättare, man kan göra det mer eller mindre tåligt för kemikalier och överhuvudtaget variera glasets egenskaper inom vida gränser.
Det är i första hand dessa tillsatta metaller: barium, bly, arsenik, zirkonium, antimon, strontium, vismut, som har lett till miljöproblem.
Näytä koko vastaus
Vem har gjort glaset?
Text: Elisabeth Persson Redan när jorden skapades bildades av lavamassorna ett glasmaterial som benämns obsidian, För att naturligt glas ska bildas måste lavan kylas av utan att någon kristallisering hinner ske, och på grund av frånvaron av kristalliseringen skiljer sig glas på så sätt från att vara en bergart.
- Obsidian räknas som en ädelsten, en så kallad opak.
- Våra förfäder använde under lång tid detta obsidian till pilspetsar, knivar och andra liknande föremål.
- Smältning av glas samt glastillverkning startade sannolikt i Persien för ungefär 5 000 år sedan.
- De första glasföremålen som gjordes var små glaspärlor till smycken, amuletter samt små glasskålar.
Glasskålarna tillverkades genom att man virade glastrådar runt en lerklump och när glaset kallnat togs leran försiktigt bort.
Näytä koko vastaus
Vad används glaset till?
Anvndningsomrde fr glas – Glas anvnds t ex som fnster, konst, frpackningar, i byggkonstruktioner, mbler, inom informations- och kommunikationsteknik, elektronik, optik, medicin m m. Glasen har skiftande kemisk sammansttning beroende p vad de ska anvndas till.
- De enklaste och billigaste glasen r sodaglas som anvnds till fnster och flaskor.
- Ristallglas och glas som skyddar mot rntgenstrlar karaktriseras av att de innehller en viss mngd tungmetaller som t ex bly.
- Glas i form av fibrer kan anvndas t ex i datorkommunikation eller belysning.
- Ven glasull som anvnds fr isolering r en form av glasfiber.
Det finns ven specialglas som r framtagna fr vissa tillmpningar inom exempelvis kemi, elektronik eller optik. Det hnder att material kallas glas utan att vara det, t ex plexiglas (som egentligen heter akrylplast).
Näytä koko vastaus
Hur spelar man på glas?
Sjungande glas | Nationellt resurscentrum för fysik Genom att gnida med fingret runt kanten på ett av glaset kan vi få fram en ton. Om ljudet träffar ett annat glas i närheten med samma naturliga ton börjar det också vibrera (kommer i resonans). Vi använder ett gem för att kunna upptäcka om glaset vibrerar.
- Resonans har vi diskuterat även i andra experiment (Ringar i resonans och Titta på ljud).
- Om ljudet som träffar glaset har samma frekvens som glasets resonansfrekvens börjar det vibrera, annars inte.
- Glasen har inte riktigt samma ton från början, vilket vi justerar genom att hälla vatten i dem.
- När de låter lika och gemet börjar klirra vet vi att vi har hittat rätt.
Om man tycker det är svårt att höra om glasen låter lika kan man använda ett gratis datorprogram,, för att kontrollera vilken frekvens glasets ton har. Längre ner på sidan finns en kort beskrivning av hur man kan mäta frekvens hos ljud med Audacity. Vår operasångerska lyckades tyvärr inte att spräcka något av våra glas.
Enligt är det möjligt, men man måste ha lite tur. På YouTube finns det gott om På YouTube finns (förstås.) mycket om vinglas och ljud. finns bl.a. en diskussion om varför vatten i glaset ändrar glasets naturliga ton. Vattnet hindrar glaset från att vibrera så fort som det hade gjort om det var tomt – mer vatten medför alltså en lägre ton.
visas en videosnutt från Mythbusters där sångaren Jaime Vendera spräcker glas (samma video som hänvisas till i Scientific American artikeln) : Sjungande glas | Nationellt resurscentrum för fysik
Näytä koko vastaus
Är det svårt att skära i glas?
I den här artikeln hittar du utförlig information, gör det själv instruktioner och förklarande fotografier som visar dig hur man arbetar och skär i glas. De flesta av dagens småhusägare har sällan anledning att själva ge sig i kast med att skära glas.
I varje fall tycks man i allmänhet anse detta. Även enklare arbeten överlåts i regel på glasmästaren. Har man däremot ett äldre hus med lite udda fönsterformat, eller t ex ett fritidshus som ligger långt ifrån ett glasmästeri, är det både praktiskt och ekonomiskt lönsamt att med hjälp av reservglas snabbt kunna reparera en skada.
Det är nämligen inte så svårt som man tror att skära i glas. Förr hörde reservglas nästan till den ordinarie hushållsutrustningen. Om en vindkåre skulle slita upp ett fönster eller en felpassad fotboll to vägen genom en stängd ruta skulle skadan snabbt kunna repareras.
För många småhusägare skulle en sådan gardering vara till stor nytta även i dag. Man skulle slippa att provisoriskt täcka trasiga rutor. Man skulle också undvika många gånger helt onödiga transport och arbetskostnader. Dessutom kan man i mera hobbybetonade sammanhang ha god nytta av att kunna och våga handskas med glas, att t ex kunna sätta glas i en tavelram, att skära till en bänk eller bordsskiva i materialet.
Du behöver inte satsa en massa pengar på dyrbara verktyg för att kunna skära glas. Egentligen behöver du bara en stor linjal och en glasskärare. Varken den ena eller andra kostar någon förmögenhet. Numera kan du välja mellan billiga skärare med ståltrissor och mera avancerade med hårdmetalltrissor.
De senare är prismässigt jämförbara med glasmästardiamanter. För rund, oval och figurskärningar finns en del specialverktyg, men i de allra flesta fall klarar du även sådana arbeten med hjälp av schabloner, som du själv kan skära till av kartong eller såga ut i tunn plywood. En viktig del i utrustningen är ett stadigt och inte alltför hårt och stumt underlag.
Men även detta är skäligen enkelt ordnat. En tunn filt, en pappskiva eller en mjuk träfiberskiva är för det mesta allt som behövs. Egentligen är det inte alls särskilt svårt att skära i glas, men det krävs förstås att man är lätt på handen och gör det till en god vana att alltid hålla rent på arbetsbordet.
Näytä koko vastaus
Kan man såga i glas?
27 januari, 2016 i Belysning, Upcycling – nytt av gammalt Urdruckna vinflaskor är ofta mycket vackra. Speciellt när ljus bryts igenom dem. Antagligen är det därför de blivit så klassiska som ljusstakar. Men det går att använda dem som lampskärmar också, gärna i en hel rad över ett bord eller i ett fönster.
På några av dem kan vackra etiketter få sitta kvar, medan andra gör sig bäst nakna. För att kunna använda flaskor som lampskärmar behöver man skära av botten, vilket är en konst sig. Det bör sägas direkt: Det är inte helt lätt att skära i glasflaskor. Man bör räkna med att kanske vartannat försök misslyckas.
Men materialet är ju inte dyrt, så det är bara att fortsätta tills man lyckas! Du behöver: Ursköljda vinflaskor, helst gröna Textilsladd, svart Stickpropp Miniskruvmejslar Brytbladskniv Avbitartång Glasskärare Hink Skyddsglasögon Handskar Gör så här: Lägg glasskäraren på ett stabilt underlag i den höjd du vill skära av flaskan på.
Se till att den ligger stilla och inte vickar. Rista en skåra i glaset med glasskäraren genom att snurra flaskan runt medan du pressar den hårt mot glasskäraren. Helst ska man bara vrida flaskan ett varv runt så att man inte riskerar att göra flera parallella spår för då är risken större att det misslyckas.
När du ristat en tydlig linje runt hela flaskan ska du stressa glaset så att det spricker. Det gör man enklast genom att hälla omväxlande hett och iskallt vatten på den ristade linjen. För säkerhets skull bör du använda skyddsglasögon och handskar. Ställ en hink i diskhon och håll flaskan över den så att botten och alla glasbitar hamnar i hinken.
Häll det heta vattnet i en fin stråle mot din ristade linje samtidigt som du vrider flaskan runt. Efter en liten stund byter du till iskallt vatten eller tar en isbit och drar den runt ristningen. Efter en stund spricker glaset av och botten trillar ned i hinken. Om kanten bli väldigt vass kan du slipa den med lite sandpapper.
Har du otur spricker flaskan inte helt rakt efter din ristade linje. Då är det tyvärr bara att börja om och göra ett nytt försök. Klipp av stickproppen på en textilsladd med en avbitartång och dra änden genom flaskan. Montera på en ny stickpropp och eventuellt en brytare om du vill ha det.
Näytä koko vastaus
Får inte upp flaskan?
3. Spola varmt vatten över korken – Det här knepet känner du säkert igen från när du har kämpat med burklock, och samma teknik går att applicera på flasklocken. Spola locket under varmt vatten en stund och försök sedan att skruva av det igen. Se också: 5 ovärderliga lifehacks i köket 5 ovärderliga lifehacks i köket du vill kunna Efter reklamen: 5 ovärderliga lifehacks i köket du vill kunna (0:58) : Skruva av kork på flaska enkelt: 3 sätt att lyckas
Näytä koko vastaus
Hur ska man mata med flaska?
Flaskmata nyfödd Ibland finns det anledning att ge barnet mjölk på flaska. Till exempel om du delammar eller inte vill/kan amma eller om barnet av någon anledning inte kan suga på bröstet. Den nära kroppskontakten är viktig för både dig och barnet oavsett matningssätt. Här får du råd och tips om hur du går tillväga. Goda råd för hur du matar ditt barn med flaska
Vid flaskmatning är det bra att hålla barnet halvsittande i sin famn och att stödja barnets huvud och nacke med sin arm. Ha barnet vänt mot dig så att barnet kan ha ögonkontakt med dig. Placera gärna en kudde under din arm om du behöver stöd. Byt gärna sida, precis som man gör vid amning. Håll barnet nära, om möjligt så att barnet kan ha lite hudkontakt med dig, så att barnet kan känna sig trygg. Se till att mjölken är kroppstempererad efter att ha värmt flaskan i varmt vattenbad. Låt barnet själv gapa efter nappen. Håll flaskan stilla och tvinga inte barnet att äta om barnet vill ta en paus. Vissa barn behöver rapa flera gånger under måltiden medan andra inte behöver det. Tänk på att flaskan ska vara vinklad uppåt så att det alltid finns mjölk i nappen. Låt måltiden ta tid. Ditt barn får bestämma takten. Lämna inte barnet själv med nappflaskan. Det är viktigt att barnet får ha kontakt med dig när barnet äter, det finns en risk att barnet kan sätta i halsen. Efter matningen kan barnet behöva en extra stund av närhet i famnen, gärna i upprätt position. Ibland kan en tumme eller napp vara till hjälp. Överbliven mjölk skall inte sparas.
Webbredaktör: Granskare: Karin Pettersson, Läkare/Chef Uppdaterad: 2022-04-13
: Flaskmata nyfödd
Näytä koko vastaus
Är hård på flaskan?
Polyvinylklorid (PVC) – Polyvinylklorid (PVC) är den tredje mest använda plasten i världen efter polypropen och polyeten. PVC är i grunden en så kallad styv plast, alltså att den är hård. Styv PVC används mycket i vatten- och avloppsrör och hårda platsleksaker.
- Mjukgjord PVC, alltså när man tillsatt mjukgörare i plasten, används till exempel i slangar, golv, höljen till elektriska kablar, tryck på kläder, i regnkläder, skor, väskor och bälten samt i mjuka plastleksaker och i sjukvårdsmaterial som stomi- och blodpåsar.
- PVC är också den plast som användes i samt gav namnet till vinylskivor.
Merparten av de mjukgörare som används i plastmaterial går till tillverkningen av mjuk PVC. Material av PVC kan innehålla färgämnen, mjukgörare, stabilisatorer och ibland flamskyddsmedel.
Näytä koko vastaus
Vad menas med 3 knackningar?
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Broadly, I litteraturen har den opålitliga berättarrösten varit ett väl använt knep i hundratals år, men i verkliga livet har opålitliga berättare funnits i alla evighet. Vi är alla opålitliga; oavsett hur mycket vi anstränger oss kommer vi aldrig komma ihåg våra liv som de verkligen var.
- Vi skryter, vi skojar, vi hallucinerar.
- Som barn hindrar antingen vår omognad oss från att tolka händelser korrekt, eller så är det barndomen som gör det möjligt för oss att se saker som de faktiskt är.
- Tänk på det när du läser följande.
- Jag växte upp i ett hemsökt hus, tror jag.
- Min hemstad heter Tralee och ligger vid en ojämn bukt på Irlands sydvästligaste punkt.
På grund av en olycklig kombination av hög- och lågtryckfronter, dalar och berg är det molnigt och regnar det ungefär 255 dagar om året. Tralee är nog mest känt för skönhetstävlingen som hålls där en gång om året, The Rose of Tralee, Bortsett från det är det bara vi och Atlanten där.
- Tralee har varit en liten stad i 600 år och har jämnats med marken flera gånger vilket betyder att de äldsta byggnaderna sällan är mer än 200 år gamla.
- Det var i ett av de här relativt gamla husen, ett trevåningshus med sex rum, målat i maskrosgult, som min familj flyttade in i när jag var sju och mina två yngre systrar, Mary och Iseult, var fem och tre år gamla.
Vårt gamla hus var litet. Vi delade ett rum som var lika stort som en garderob, med en liten gång som separerade en våningssäng från en spjälsäng, och det lilla utrymmet gjorde att vi var ovanligt synkade, även för att vara syskon. Vi visste allt om varandra: Mary, en exemplarisk pratkvarn som gjorde allt för lite uppmärksamhet; Iseult, bestämd och orädd – hon grät sällan; jag, lillgammal och överkänslig.
Även fast våra personligheter var som att jämföra äpplen med apelsiner hade vi ett gemensamt mål: ömsesidigt fördärv. Läs också: Jag följde med min pappa till AA för att förstå hur han blev nykter Vi brukade sitta ner på täcken längst upp i trappan och dra ner varandra i tur och ordning, åka rutschkana på trappräcket, hänga i dörrar, hoppa på madrasser med fjädrar som bara blev sämre och sämre – så ofta att en del av taket en gång föll in och täckte en nybäddad säng med gammal färg, fragment av plast och och bitar av krossad cement.
Från Marys rum på övervåningen kastade vi ut varandras skor som ibland landade i stuprännan på huset intill, vilket vi i så fall aldrig berättade för våra föräldrar. Skor utan maka växte i en hög bredvid garderoben för vi kastade aldrig ett par. Vi slog och rev varandra, vi skrek och skrek och skrek ut i det tomrum som vi nu flyttat in i och fyllde.
Även fast vi nu hade fått varsitt rum sov vi ofta tillsammans. Ibland var vår mormor Maureen barnvakt och hon brukade berätta om löftet om döden; bansheen vars sång varslade om en familjemedlems kommande död. Eller dödsknackningarna – om du öppnar dörren efter att du hört tre knackningar och ingen är där betyder det att någons liv snart ska ta slut.
Min mormor var en speciell kvinna. Hon visste hur hon skulle få tre olydiga barn under tio att inte gå upp ur sängen på nätterna: genom att skrämma livet ur dem. Maureen var en troende katolik och hennes tro på liv efter döden och helgonens övernaturliga krafter präglade hennes berättelser.
- Det nästan som att det var på grund av henne som vi hade blivit mer mottagliga att tro på spöken.
- Vi bestämde att vårt hus var hemsökt.
- Vanligtvis involverade det här spökhistorier, dörrhandtag som slamrade och att vänta bakom ett hörn för att hoppa fram och skrämma varandra.
- Men sen började jag gräva gravar för barn bakom huset.
Oförklarliga ljud kunde höras plötsligt i den sena nattens tystnad. Saker började röra på sig. Och sen såg Mary Pojken i blått. Innan vi flyttade in hade det bott en man i huset. Hans namn är fortfarande inristat i den röda tegelväggen som avgränsar vår trädgård från gatan.
- Vi fick höra berättelser – eller vi berättade för varandra – om den här mannens spöksyskon, som hade dött där.
- Husets gamla struktur var fortfarande intakt då.
- Det knarrade och myllrade med trämask, väggarna var dammiga och golvplankor vingliga.
- Bottenvåningen hade ett vardagsrum, en smal korridor som ledde till ett större skafferi och ett kök med en öppen spis.
Skafferiet hade en lucka till matsalsrummet, vilket var fullt av den tidigare ägarens uråldriga gamla prylar: foton, tidningar, dammiga bitar av oklara konstföremål. Ovanför köksdörren stod en mängd klockor som brukade ringa en gång i tiden när en sedan länge död dam i hushållet behövde uppassning.
Mekanismen hade satts ur funktion; nu ringde de inte längre. Ibland kunde jag se i periferin hur klockorna rörde sig tyst. När jag ser tillbaka på det var vår villighet att skrämma varandra och bli skrämda i en så tillåtande miljö ett slags berusningsmedel som blev mer och mer morbid. Vår trädgård bakom huset var övervuxen.
Äppel- och päronträd dödades av alla möjliga sorters ogräs. Jätteloka, ambrosior och giftig parkslide, en växt som ser ut som bambu fast inte alls lika trevligt. Jag fick plöja mig igenom allt ogräs för att komma till en liten avskild plats längst bort, där det växte massor av blåklockor.
Hög på alla spökhistorier och förmodligen till väldigt stor del på grund av min katolska utbildning började jag sätta upp gravstenar – för att markera platser åt alla döda barn som jag antog behövde vila i frid. När trädgården jämnades med marken och en gungställning sattes upp där blev jag upprörd. Jag trodde att spökena skulle bli störda.
(Om du antar att jag var skolans knäppis har du helt rätt.) Så småningom renoverades huset. Bottenvåningen revs upp och ändrades helt och hållet, vårt skafferi försvann och klockorna slängdes. Det var då de konstiga ljuden började. Om vi var i köket kunde vi höra folk springa upp och ner för trappan.
- Dova konversationer kunde höras i rummen ovanför oss.
- När jag var ensam kunde dörrar öppnas och stängas.
- Orridoren in till köket blev så kall att andetagen blev till ånga framför en, även när resten av huset var uppvärmt.
- Två kompisar hade en gemensam panikattack när de sov över hos mig.
- Efteråt beskrev de exakt likadana fruktansvärda känslor som de hade upplevt under natten, som att deras bröstkorg hade tryckts in av någonting.
Läs också: Natten jag dödade en man När Mary var tio år såg hon en liten, blond pojke i blå pyjamas som kikade över hennes axel genom reflektionen i hennes Game Boy. Det var Pojken i blått och han hade kommit för att titta på hennes high score i Super Mario i smyg.
Hon sprang därifrån, hysterisk. Mamma försäkrade henne om att det bara var en ljusreflektion som lurat henne. En annan gång vaknade hon och såg en tunn dimma uppenbara sig framför henne. Nästa gång var det ett svävande huvud som tillhörde en man iklädd militäruniform. Vi slutade att leka i hennes rum. Min mormor rådfrågades, vilket ledde till att en präst kallades dit för att välsigna huset.
Jag har inget minne av det här, men mamma hävdar att jag skrek: “Då var det slut på alla spöken då!” när prästen lämnade huset med en flaska vigvatten i handen. Psykologer har antytt att de typerna av manifestationer är inbillningar som späs på av önsketänkande och förvanskade minnen.
- Detta, i kombination med idén om en slags kollektiv hysteri bland kvinnor (från grekiskans hystera, som betyder livmoder ), har använts för att förklara allt från folk som hävdar att de sett poltergeister till häxjakten i Salem.
- Men personer som inte vet någonting om min familjs historia har haft liknande upplevelser när de varit på besök.
En radda av vettskrämda ex-pojkvänner kan vittna om det – dörrar som öppnar sig själva mitt i ett hångel och andar som bankar på badrumsdörren när de försökte pissa i fred. Läs också: Jag gav min mamma svamp så att hon skulle öppna upp om min pappas död Författaren Mary Karr som skriver memoarer säger följande angående att skriva om sig själv och sina upplevelser: ” högst illavarslande för ens moral: från sekunden du väljer en händelse framför en annan ändrar du det förflutnas betydelse.” Och i och med att jag skriver det här väljer jag ut en del händelser från en mängd i ett försök att skapa en definitiv familjemyt: som att min mormor trodde på dödsknackningarna, och min mamma såg hennes skräckslagna blick när hon gick för att öppna dörren en kväll bara för att upptäcka att ingen var där.
- Att min mamma var så oberörd av allt, vilket inte nödvändigtvis var för att hon inte trodde på oss, utan för att hon hade sina egna antaganden som stärkte hennes tro om att vårt hem alltid var en lycklig plats.
- Att vi alla kommer ihåg olika saker.
- Att Iseult inte minns något alls.
- Att nästan två decennier efter att Pojken i blått uppenbarade sig för Mary öppnade jag dörren till badrummet och, för en kort sekund, såg en liten blond pojke i pyjamas kika upp på mig.
Med tiden växte vi upp och flyttade hemifrån (jag till London, Mary till Dublin, Iseult till Melbourne), min tro på Gud avtog och försvann, men även fast jag accepterade att spöken helt enkelt inte kunde finnas fortsatte saker att hända. Som tonåring och senare som vuxen vande jag mig vid det, och jag rättfärdigade det med att vi bodde i ett gammalt hus.
Näytä koko vastaus
Hur lär man sig att blir mer andlig?
Meditation – Meditation är grunden för andlig och medial utveckling. Det balanserar sinnet och får dig att vara mer fokuserad och öppen för nya aspekter. Hitta ditt sätt att komma igång och gör det till en vana.
Näytä koko vastaus
Hur vet man om man är öppen för andar?
Det handlar om att ha en metodik för hur man öppnar upp för att ta emot budskap och sedan stänger ner. Svaret på frågan “Hur man öppnar upp och stänger ner medialt?” blir det samma då båda underlättas av en bra rutin. Vi har sällan problem med att vara stängda då det är det naturliga tillståndet för de allra flesta idag.
- Det handlar om att öppen upp sig.
- De flesta kan tycka att det är svårt.
- En del får öva sig i att vara stängda men det omvända är mer vanligt.
- Det vanligaste sättet att öppna upp och stänga ner sig medialt är genom att öppna eller stänga sina chakran,
- Chakra är sanskrit och betyder livsenergihjul.
- Vi använder oss av de sju största livsenergihjulen som finns i kroppen som är placerade från strax över hjässan och ner till bäckenbotten.
De 7 chakrana är uppifrån Kronchakrat, Tredje ögat, Halschakrat, Hjärtchakrat, Solar Plexus, Navelchakrat och Rotchakrat. När du jobbar med andevärlden så öppnar du upp dig som en kanal för att ta emot budskap. Kontakt kan naturligtvis även ske spontant men genom att öppna upp så talar du om att du är redo att ta emot.
Näytä koko vastaus
Hur kom man på att göra glas?
Glas uppstod till en början naturligt i öknen för miljontals år sedan när sand hettades upp extremt kraftigt. Glas kan också bildas naturligt ur lava. Människan upptäckte glas omkring 5 000 år före vår tideräkning. Då tillagade man mat i grytor som låg på nitratstycken.
- Elden var så varm att styckena smälte och omärkligt blandades med strandsanden.
- Den svalnade blandningen var glas.
- Efter att man upptäckt glas använde man det till en början bara som prydnads- eller konstföremål.
- Lart glas uppfanns omkring 100 år efter vår tideräknings början.
- I Syrien upptäckte man att man kunde forma glaset genom att blåsa i ett ihåligt glasblåsningsrör.
På så sätt kunde glasblåsare tillverka stora mängder klart glas. Syrien tillhörde då det romerska riket, varför glasblåsningskonsten också spred sig till Europa. Glas användes i de viktigaste byggnaderna i Rom och i lyxvillorna i Pompeji. Fram till medeltiden användes glas framför allt i kyrkor och palats.
Senare började man också använda glasfönster i offentliga byggnader, värdshus och hus som tillhörde förmögna borgare. Glasets kvalitet förbättrades genom årtiondena genom uppfinningar från bland annat forskare som Friedrich Siemens och Carl Zeiss. Den industriella revolutionen på 1800-talet gjorde att glas började massproduceras.
Man fann att glas var ett bra isoleringsmaterial, så under 1970-talets oljekris började man allmänt använda dubbelglas för första gången. För att förbättra energibesparingen och boendekomforten utvecklade man ett speciellt dubbelt selektivglas. Det har ett speciellt tunt värmereflekterande metallager mellan glasen.
Näytä koko vastaus
Kan man göra glas?
Glasindustrin, en miljöbov? – Glas tillverkas av tre huvudråvaror, nämligen sand (kiseloxid), soda (natriumkarbonat) och kalk (kalciumkarbonat). Av dessa tre är det sanden som är själva glasbildaren, det ämne som bygger upp glaset. Sodan sätts till för att sänka smälttemperaturen och förenkla processen och kalken tillsätts för att stabilisera glaset.
Man kan göra glas bara av sand – rent kvartsglas – men då krävs temperaturer över 2000 o C för att smälta det. Så höga temperaturer är både dyra och besvärliga att åstadkomma. Genom tillsats av flussmedel, till exempel soda, sänker man vanligtvis smälttemperaturen till mera hanterliga 12-1400 grader. Genom att välja andra flussmedel eller genom att variera förhållandet mellan sand och soda kan man välja nästan vilken smälttemperatur som helst.
Många av de fasta ämnen vi har runt omkring oss består av kristaller. En kristall är en välordnad struktur där ämnets atomer finns på bestämda platser. När en kristall smälter bryts ordningen och i en vätska kan atomer och molekyler flytta sig hur som helst.
I sin innersta struktur ser glas ut som en vätska – atomer och molekyler ligger huller-om-buller utan någon riktig ordning. Men vid rumstemperatur kan de inte röra sig i förhållande till varandra. Glas är ett fast material vid rumstemperatur, men det består inte av kristaller. Kvarts, sand, sten, de vanliga metallerna och de flesta mineraler består däremot av kristaller och det finns alltid en risk att den smälta sanden i glassmältan bildar kristaller när den stelnar.
Anden i glaset | SPELREGLER DEL 1 | förberedelser + spelplan
Om den gör det så blir det inte glas utan ett annat material. Därför måste man tillsätta stabilisatorer till glaset, ämnen som gör att det flytande glaset inte bildar kristaller när det stelnar. Den billigaste, och därför vanligaste, stabilisatorn är kalk.
Med olika tillsatsämnen, ofta metalloxider, kan man färga glaset, man kan ge det speciella egenskaper som till exempel extra glans och lyster, man kan göra det tyngre eller lättare, man kan göra det mer eller mindre tåligt för kemikalier och överhuvudtaget variera glasets egenskaper inom vida gränser.
Det är i första hand dessa tillsatta metaller: barium, bly, arsenik, zirkonium, antimon, strontium, vismut, som har lett till miljöproblem.
Näytä koko vastaus
När gjordes första glaset?
3000 år f.Kr. – Hemligheten med att tillverka glas upptäckte människorna där jorden var särskilt lämplig, och där det fanns bränsle. Glasets historiska ursprung måste därför sökas, där det fanns lera med hög procent kvartssand och kalium- eller natriumsalter, som t.ex.
- Vid de nordafrikanska kalium- och natriumsjöarnas stränder.
- När vi tänker på det gamla Egypten och Mesopotamien, där de äldsta glasföremålen är funna, får vi inte glömma, att dessa trakter tidigare var rika på skogar, att det därmed också fanns bränsle på platsen.
- För övrigt drog sig de egyptiska faraonerna inte för att låta transportera bränsle över långa sträckor.” Utgrävningar pekar på att man i Mesopotamien redan 8000 år f.Kr.
kunde smälta glas. Man har i varje fall i de förhistoriska gravarna funnit glasliknande glasyr (lättsmält glas) som användes till att göra porösa krukor vattentäta. Det äldsta glasföremålet är en amulett från Persien, daterbar från omkring 6000 f.Kr. Både ca 4000 år f.Kr.
- Och 3.500 år f.Kr.
- Bevisas återigen att man faktiskt kunde smälta kvarts och av kiselsyra plus salt eller soda och framställa en substans, som verkligen var glas, och som man i mjukt tillstånd förstod att ge olika former.
- Glaspärlor är ett av fynden i de mycket gamla gravarna i Sahara.
- Man har också funnit väggflisor från ca 3000 år f.Kr.
med blågrön glasyr. Det i Nordafrika funna lyxglaset är så gammalt, att det möjligtvis kan tänkas komma från den neolitiska perioden. Glaspärlor har man också funnit i förhistoriska gravar i Assyrien och Fenicien, på åtskilliga platser i Nordeuropa och Östasien, och det är mycket troligt, att samtliga glaspärlor kan ha kommit från Egypten.
- Detta tycks bevisa att konsten att göra glas och bearbeta det var känd redan under förhistorisk tid på många platser.
- Den äldsta hittills påträffade glasugnen är från 1370 f.Kr.d.v.s från Amenhotep IV:s regeringstid.
- Senare o mkring 500 f.Kr vet man att det fanns åtskilliga mängder glasprodukter spridda i länderna belägna kring Medelhavet och man är övertygad att Egypten fortfarande då var tillverkningens centrum.
Konsten att blåsa glas har visat sig betydligt äldre än man först trott, då man 1961 fann en blåst flaska i en grav från 40-37 f.Kr. År 1970 grävdes ett helt judiskt kvarter ut i Jerusalem och här fann man flertalet blåsta glasföremål som dateras till 50-40 f.Kr.
Näytä koko vastaus
Vem har gjort glaset?
Text: Elisabeth Persson Redan när jorden skapades bildades av lavamassorna ett glasmaterial som benämns obsidian, För att naturligt glas ska bildas måste lavan kylas av utan att någon kristallisering hinner ske, och på grund av frånvaron av kristalliseringen skiljer sig glas på så sätt från att vara en bergart.
- Obsidian räknas som en ädelsten, en så kallad opak.
- Våra förfäder använde under lång tid detta obsidian till pilspetsar, knivar och andra liknande föremål.
- Smältning av glas samt glastillverkning startade sannolikt i Persien för ungefär 5 000 år sedan.
- De första glasföremålen som gjordes var små glaspärlor till smycken, amuletter samt små glasskålar.
Glasskålarna tillverkades genom att man virade glastrådar runt en lerklump och när glaset kallnat togs leran försiktigt bort.
Näytä koko vastaus